Peter Drucker’s ord: ”Culture (b)eats strategy” – Det är inte helt säker om han sa beat eller eat. Vem har inte hört minst en variant av det? Och hur många har inte upplevt det i sina förändringar?
Men hur lyckas man då med förändringar? Och minst lika viktigt, hur lyckas man åtminstone nästan alltid? Kan interimschefer lösa det? Eller ställer de till det?
I ett tidigare inlägg har Jesper Hagberg skrivit om hur man leder förändringen, han hävdar helt rätt att man måste ta tillvara olika verktyg och anpassa sig till situationen. Han och vi andra som har lyckats förr är duktiga på att leda förändringar, men hur är det för en chef som gör det första gången?
Om nu Jesper inte hade styrt sin båt själv, om han hade velat att en nybörjare lyckas med sin segling, vad hade varit viktigt då? Skulle han lärt ut i förväg, instruerat på båten, tagit hand om seglingen själv, vilken metod skulle leda till att nybörjaren lyckas snabbast och återkommande själv?
Jag rekommenderar dig som vill veta svaret att du går till en seglarskola och att du observerar eleverna där och kollar noga hur man lyckas bäst.
Precis som vid en förändring på ett företag, det gäller att alla involverade är medvetna om vad de bör göra, de vill göra det, de lär sig hur man gör det, de får förutsättningarna och de får belöningar när de lyckas.
Om man nu själv är chef för en verksamhet så har man fullt upp med dagsjobbet och då finns det en risk att man missar något av de 5 stegen: medvetenhet, viljan, kunskap, förutsättningar och belöning när man driver förändring. En interimschef har oftast förändring som främsta uppgift och tänker oftast mer strukturerat än den fasta chefen.
Så ja interimschefer är ju närmare en instruktör och därför lyckas de oftast bättre när de genomför förändring. Men hur var det med kulturen? Lyckas de ändra den också? Vad om inte, då är motvinden för nästa segling, dvs. förändring lika stor. En permanent chef som verkligen går före med bra exempel gör säkert större avtryck. Men en ensam chef ändrar inte kulturen, så kanske fler ambassadörer, “change agents” vore bra i organisationen.
Då bör kanske chefen anlitar en interim förändringsledare istället? Ja absolut, om chefen tar sig tillräckligt med tid och engagerar sig i förändringen. Risken är att det misslyckas om den externa förändringsledaren saknar auktoritet. Ibland kanske man ska plantera externa change agents under förändring, men tänk på att bland det viktigaste är att vinna interna medarbetares förtroende.
Så precis som Jesper inte kunde ge ett enkelt recept för ledarskapet så måste jag tyvärr hänvisa till att mycket är situationsberoende och beror även på de involverade personerna. En extern erfaren förändringsledare kommer dock alltid kunna göra nytta, då den från början kommer försöka hitta bästa upplägget för företaget.
Till slut ännu en gång glöm inte att belöna framgångarna, även om de är små. Men redan försöket att göra rätt kan uppskattas genom en klapp på axeln, första resultatet är värt att firas om det så bara är en bit tårta det bjuds på.